The Journey Through Islam!!

Allâhs gåvor till mannen som kvinnan inte har fått - Skrivet av Abû Bakr bin al-´Arabî

 

Allâh har gett sex saker till mannen till skillnad från kvinnan:

 

1 - Han är hennes rot medan hon är hans gren, ty hon har skapats från honom, vilket Allâh har nämnt i Sin bok.

 

2 - Hon har skapats från hans sneda revben. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

 

“Kvinnan har skapats från ett snett revben. Om du skall rätta till det, knäcker du det, och om du njuter av det, njuter du av det samtidigt som det är snett.”

 

Och han sade:

 

“Att du knäcker det är att skiljas från henne.” [1]

 

3 - Hennes religion är reducerad.

 

4 - Hennes förstånd är reducerat. Det står i hadîthen:

 

”Jag har inte sett någon med ofullkomligare förstånd och religion som får en skarpsinnig man att förlora förståndet som ni [kvinnor].” Då sades det: ”Allâhs sändebud, vad är det ofullkomliga med deras förstånd och religion?” Han sade: ”Motsvarar inte två kvinnors bevittning en mans bevittning?” De sade: ”Jo.” Han sade: ”Det där är det ofullkomliga med deras förstånd.” Därefter sade han: ”Låter de inte bli att förrätta bönen och fastan när de har menstruation?” De svarade: ”Jo.” Han sade: ”Det där är det ofullkomliga med deras religion.” [2]

 

5 - Hon ärver mindre än honom.

 

6 - Hon är svagare än honom. Hon varken krigar eller tar del av krigsbytet.

 

Allt detta består av innebörd och vishet. Det må sägas varför hon tillskrivs reducerade tillstånd när det inte hör till hennes handling? Då svarar vi med att säga att detta hör till Allâhs rättvisa. Han sänker det Han vill och upphöjer det Han vill och beslutar det Han vill. Han berömmer och Han fördömer. Han ifrågasätts inte för det Han gör till skillnad från dem som kommer att ifrågasättas för det de gör. Han har skapat skapelsen i olika nivåer och gett dem olika positioner. Detta har Han klargjort för oss och vi har lärt oss det, tror på det och underkastar oss det.

 

Källa: Ahkâm-ul-Qur’ân (1/300-301)

 

[1] al-Bukhârî (3331), Muslim (1468), at-Tirmidhî (1188), ad-Dârimî (2/148), Ahmad (2/449) och Ibn Hibbân (4179).

[2] al-Bukhârî (304) och Muslim (80).